Hemma igen

Efter några helt otroliga dagar med toppen-väder i Belgien sitter man nu hemma i soffan och blickar tillbaka på de senaste dagarna. Alla i teamet är överens om att detta är den häftigaste race-upplevelsen vi någonsin varit med om. Och för min del är att starta i ett starfält bestående av 47 bilar en upplevelse jag kommer att minnas för resten av mitt liv.

Race 1
I race 1 startade vi från 21a startruta, vilket innebar innerspår i första kurvan som är en ganska tight hårnåls-kurva. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös inför starten, men efter ett "peptalk" jag hade med mig själv under uppvärmningsvarvet lade sig nervositeten något.

Grönt ljus och 47st bilar rusar iväg mot första kurvan. Sen inbromsning och in på innerspår för att knipa några platser redan i hårnålen. Ut ur hårnålen och plattan i mattan ner mot "eau rouge", den snabba chikanen som övergår i en uppförsbacke med en stigning man sällan tidigare skådat. När jag går in i "eau rouge" ser jag att en av SR8-bilarna framför mig är på väg ut i räcket. Jag ser hur bilen slår i, däck och karossdelar flyger och jag förstår direkt att det kommer att komma ut en safetycar på banan. Jag stressar SR3an som ligger före mig och hinner precis om den innan SC-skylten kommer upp.

Tyvärr kör vi sedan i 15 minuter bakom safetycar, medan banpersonalen jobbar med att städa upp efter krashen. Det innebär att jag bara får ett racevarv innan jag måste gå i depå för det obligatoriska depåstoppet. Jag lämnar över bilen till Mattias, men tyvärr missbedömmer vi tiden för depåstoppet och vi halkar ner till 30-plats innan Mattias sätter fart ut på banan.

Mattias kommer snabbt upp i tempo och dundrar förbi bilar på väg upp genom fältet. Uppkörningen är imponerande och SR3-orna har inget att sätta emot när Mattias plockar dem en efter en. Mattias ligger bakom ytterligare en SR3a och går precis ut för omkörning på banans snabbaste parti när motorn tvärstannar. Detta är 2 varv innan målgång. 15 minuter senare när vi står med bilen inne i depån hittar vi felet. Kedjan till kamaxeln har gått av och motorn är i nuläget skrot.

Vi har 4 timmar till race 2 och vi tar beslutet att plocka motorn från vår andra bil och lägga i. Alla i teamet jobbar frenetiskt och 3 timmar senare står bilen klar att ta ut för race 2.

Väl ute vid startplattan får vi beskedet att en bil i en annan klass precis kört av banan och gått rakt genom ett avbärarräcke. Vi får reda på att det kommer att ta timmar att laga räcket och att race 2 är inställt.

Våra första känslor är besvikelse över att inte få vår revanch. När någon timme passerat har intrycken sjunkit in och vi är trots allt ganska nöjda med dagarna.

Vår första internationella tävling är till ända och vi tar med oss massor av erfarenheter och glada minnen.